Naturlig och traditionell vård blev det som idag kallas alternativ eller komplementär
När blev naturlig och traditionell vård det som idag kallas alternativ eller komplementär?
Hur har vården sett ut historiskt och vad har drivit fram utvecklingen av den västerländska, etablerade vård som för flertalet ses som den enda självklara?
Medicinens historia har varit lång och vindlande. Det har även funnits många titlar på de män eller kvinnor man genom historien vänt sig till när man blivit sjuk inom olika kulturer.
Naturfolkens medicinmän/kvinnor, schamaner, kloka gummor och gubbar använde sig alla av olika huskurer hämtade från naturen och var därav ett slags naturläkare. Barnmorskans föregångare var jordemodern som inte sällan rådfrågades även i andra hälsoärenden.
Förutom nyttjandet av naturens egna resurser användes inom dessa traditioner redan tidigt viss kirurgi men även tekniker som ren handpåläggning och inom vissa kulturer även besvärjelser, ritualer och böner. Genom historien blev dock behandlingarna alltmer avancerade men det fanns ingen standardiserad utbildning. Kvalitén och innehållet kunde därmed variera mycket mellan de olika lärosäten som med tiden bildades.
Det fanns till slut många utbildningar inom olika inriktningar som alla gav rätten att behandla människor och gav titeln doktor. Några exempel på utbildningar som likställdes är de inom örtmedicin, homeopati, osteopati, naturmedicin och ayurvedisk medicin. Efterhand började det dock växa fram önskemål om en mer standardiserad läkarutbildning.
Mycket av äran, eller skulden om man så vill, för denna utveckling har tillskrivits Abraham Flexner efter hans kritik av den dåvarande medicinska utbildningen som han skrev i den omtalade Flexner-rapporten år 1910.
Abraham Flexner var en del av den så kallade Hopkins Cirkeln som bestod av William Welch som var den dekanus som grundade Hopkins, William Osler som skrev Textbook of Medicine och Frederick Gates som var rådgivare åt John D. Rockefeller. Abraham Flexner, som var lärare i botten samt expert på utbildningsmetoder, fick uppdraget att revidera läkarutbildningen trots att han aldrig satt sin fot på ett medicinsk universitet. Detta motiverades med att han därmed ej hade några förutfattade meningar. En mindre smickrande, men nödvändig del av Flexners uppdrag, var att röja rent det medicinska utbildningssystemet från det som inte ansågs hålla tillräckligt hög standard.
Hans rapport ledde bland annat till att ca 30 000 örtmedicinare över en natt blev arbetslösa och förbjöds att bedriva sin verksamhet. Då läkarna tidigare hade haft en ganska varierad kunskap och praktik, delvis med vad vi idag skulle kalla en holistisk eller funktionell inriktning, kom nu den kliniska verksamheten att helt och hållet bli ”farmaceutisk”, d.vs. läkemedelsbaserad.
William Osler höjde dock ett varningens finger för att medicinens ideal nu skulle komma att förändras på ett negativt sätt när ”lärare och student jagade varandra längs forskningens fascinerande väg, glömma de bredare intressen som ett sjukhus måste betjäna” [18] vilket visat sig vara både förutseende och klokt.
Det vi nu ser är en successiv återgång till ett mer holistiskt synsätt. Det finns många läkare som utbildar sig inom Funktionsmedicin och allt fler av de gamla kunskaperna inom örtmedicin, homeopati, traditionell kinesisk medicin, naturmedicin m.m. börjar få fäste igen, framdrivet av en stark längtan och ett behov hos människor som inte blir tillräckligt hjälpta av dagens läkemedelsinriktade hälso- och sjukvård.
Kanske är det dags att vi på allvar använder oss av det bästa inom alla delar istället för att utesluta något som kan vara en viktig del i någons läkning. Vi behöver öka kunskapen och få resurser avsatta för att även kunna göra mer forskning inom det som kallas alternativ och komplementär vård. Detta så vi så småningom kan knyta ihop det bästa inom den nuvarande vården med fungerande terapier samt med den spännande teknologibaserade medicinen som är på stark frammarsch i vårt samhälle.
För att detta ska bli verklighet behövs en samlande enhet. Vårt mål inom NOVA Health Support är därför att skapa en plattform för integrativ vård med det bästa inom alla områden, en plattform för den nya tidens hälso- och sjukvård där dåtid, nutid och framtid förenas.
Flexner A. Medical Education in the United Sates and Canada. Washington, DC: Science and Health Publications, Inc.; 1910. [Google Scholar]
Chesney A. The Johns Hopkins Hospital, Volume III. Baltimore: Johns Hopkins Press; 1963. p. 182. [Google Scholar]